31. KUPPEN SOM NÄRA LYCKADES.

Chefen var på semester och jag var huvudansvarig för verksamheten. Nu lydde genom en omorganisation både Järntorgsbutiken och Victor Foto under huvudbutiken.

En dag så ringde det en mycket välformulerad man från Stockholm. Han sade sig ha ansvaret för att bygga upp en fotoverksamhet på ett nytt utbildningscentra inom ABF i Handen utanför Stockholm. Hit skulle man nu köpa in fotografisk utrustning av mångehanda slag, bland annat en större uppsättning av Hasselbladsprylar. Vi fick i uppdrag av honom att offerera en stor och gedigen Hasselbladsutrustning. Det var även specialoptik som vi normalt inte hade i lager, men lätt kunde ordna fram då Hasselbladsfabriken som bekant ligger i Göteborg. Han skulle telefonledes höra av sig nästa dag då saken brådskade. Eftersom han var svår att få tag i, så ville han själv ringa oss. Mycket riktigt, följande dag så ringde han som avtalat var  , godkände offerten,  samt gjorde några några mindre kompletteringar. Slutligen undrade om varorna kunde sändas till ABF på s.k. efterkrav pr järnväg, vilket innebar att han skulle lösa ut paketet med kontanta pengar. Det lät ju väldigt bra och säkert, särskilt då det dessutom rörde sig om ett belopp på ca 70.000.-, vilket var jättemycket pengar i början på sjuttiotalet.

Vi hade nu fått ihop alla pinaler som skulle levereras. Det var bara en sak vi funderade på, och det var om vi skulle försäkra paketet, vilket kostade en bra slant. Jag hade haft god hjälp av en av våra anställda och  jag honom nu att söka rätt på telefonnumret till ABF för att göra en sista koll att allt var OK för leverans. Något telefonnummer till något ABF på nämnda gata fanns inte. Nu började vi dra öronen åt oss. När det sedan visade sig att numret på gatan inte fanns, däremot gatan, då ringde stora alarmklockan.

Sagt och gjort. Vi tog kontakt med polisen och berättade om vad  vi trodde som var i görningen. Dom tog kontakt med godsmagasinet i Handen, dit varorna skulle gå och där låg det redan flera sändningar med gods till ABF. Aj sjutton, smart va ! Leverantörerna kände sig säkra, kontant betalning vid avhämtandet, det kunde inte vara säkrare.

Vi kom överens med polisen om att sända ett stort paket med innehåll av lastpallsmateriel med en vikt som ungefär skulle motsvara Hasselbladsordern. Vi sände den som efterkrav så att allt skulle verka helt OK. Väl framme så avskräckte värdet godsmagasinföreståndaren (han var i första skedet ovetande) så han returnerade tillbaka paketet för nattförvaring i värdeskåp i Stockholm. Så när ABF sent på eftermiddagen ringde och frågade om paketet från Hasselblads hade kommit, så fick ABF höra att man först nästa dag skulle ta tillbaka paketet så det nu fanns tillgängligt för att lösas ut,

Nästkommande natt låg paketet tillsammans med de andra paketen som skulle till ABF. I godsmagasinet låg även 6 poliser gömda. Framåt 2- tiden hör poliserna att ett inbrott är på gång, men just då ringer den interna SJ-telefonen 3 signaler varpå den slutar ringa. Poliserna  hör hur skummisarna slutar försöka bryta upp dörren och ger sig av. Tyvärr har man från polisen inte några gubbar utanför, varför brottslingarna inte kunde gripas. En polispatrull en bra bit därifrån stannar en bil med kända syndare, dock finns inget att ta på, varför dom får åka vidare. Nära skjuter ingen hare och nästan prick är inte riktigt prick. Men jag var glad för att vi gjorde denna extra koll, nu kom vi nästan helt skadeslösa ur det här äventyret som kunde blivit en riktigt obehaglig historia att förklara för chefen när han kom hem.