23. JAG SKALL MINSANN INTE LIGGA I NÅGON DÅLIG JORD.

Omkring Järntorget fanns en hel del ovanliga personligheter varav en gammal kvinna som alltid gick omkring mörkklädd med en stor svart hatt där konstgjorda frukter bildade en ring kring hatten. Mitt fram på hatten fanns ett svart kors. Denna gamla dam hade pippi på begravningar. Hon kunde dyka upp var som helst en begravning ägde rum och i avskedets stund gå fram och hålla tal till den för henne okände avlidne. Det hade även hänt att hon kom in på någon av staden krogar gick in och började duka av inför häpna gäster som bara gapade inför detta tilltag. Det mest makabra var att hon under lång tid varje dag gått in till en blomsteraffär, ägd av en kvinnlig frälsningssoldat, och köpte massvis med blomjord. Till slut tog nyfikenheten över från omgivningen, varför någon gick efter personen för att se vad hon skulle göra med all blomsterjord. Färden slutade på vinden i huset där kvinnan bodde. På vinden stod en likkista om given av nämnda blomsterjord . På en fråga varför hon bar sig åt på detta sätt svarade hon, "Jag skall minsann inte ligga i någon dålig jord när jag dör!"