13. TILLBAKA TILL FOTOAFFÄREN.

Ja-, som nämndes så muckade vi den 19 mars 1966. Solen sken när vi vandrade ut genom kaserngrindarna och snön började smälta. Det droppade från taken och fåglarna kvittrade in den begynnande våren. Livet lekte och friheten kändes så påtagligt härlig.

Tillbaka i affären igen. Det hade under lumpatiden blivit ett par förändringar bland personalen. Ett par hade slutat medan en ny frisk fläkt som hette Mats Persson hade börjat.

Nya Kodak instamatic modeller hade tillkommit. Istället för lösa AG-3 lampor, så började s.k. blixtkuber innehållande fyra blixtar komma. Alla fabrikat med självaktning tillverkade nu olika modeller med kassettladdning som kallades 126. Det kom (1968) t.o.m. en tysktillverkad Kodak Instamatic med utbytbara objektiv. Själv skaffade jag mig en modell 500 med objektiv Xenar 2,8/38 mm. Den finns kvar i min ägo ännu. Med den kameran har jag tagit många av mina bästa bilder som är uppförstorade till 20x20cm.

1966 var även något av rymdfärdernas år då  Geminiflygningarna avslutades. Samtliga rymdfärder det året dokumenterades med Hasselblads kameror. Både Gemini 11 och 12 begåvades med en Hasselblad SWC med optik Carl Zeiss 1:4,5/38mm. Det berättas att den första fråga astronauterna ställde efter återkomsten från rymden var: "Hur blev bilderna?" Rymdfärderna var den bästa reklam för Hasselbladskamerorna man kunde få och på fabriken fanns nu en särskild Nasaavdelning där rymdkameror skräddarsyddes.

Personligen så blev 1966 ett förändringarnas år. Mina gamla kompisar och barndomskamrater hade efter mitt lumpaår förskingrats åt olika håll. Arbetet blev därför ännu mer betydelsefullt. Att sälja var verkligen mitt liv. Gänget i butiken var verkligen fint med väldigt god sammanhållning. Vi byggde om butiken och fick en snyggare och mer funktionell butik.

Vid den här tidpunkten, (eventuellt var det före lumpen) utgick FN-soldaterna som tjänstgjorde i Kongo och på Cypern ifrån A-6 i Jönköping, där de fick sin utbildning. Några FN killar som var på Cypern hade ett avtal med oss att vi skulle montera deras diabilder som vi tog emot för framkallning. Så varje månad kom det några rullar från Cypern. Till saken hörde att dom hade köpt var sin Canon Dial halvformatskamera. Dom gav ju hela 72 bilder på en 36 rulle och var därför utan montering, vilket vi fick göra. Vi var ganska less på det till slut och ångrade nästan överenskommelsen.

Nu hade FN-killarna kommit tillbaka för att mönstra av. Dom hade fått ut en fet lön med dåtidens mått och kände sig stöddiga. Vid den busshållplats jag brukade äntra min buss, så fanns det en liten oansenlig kiosk som en tant Dunker hade. Hon sålde lite kvällstidningar samt ett minimalt sortiment av godis. Fram stegar en FN-kille och vill köpa Expressen vilken på den tiden kostade 25 öre. Han langar fram en hundralapp som tanten var oförmögen att växla. Tyvärr har jag ingen växel säger hon, varpå han svarar : "Det är jämnt ", så går han, och tanten håller på att svimma. Undra på det.