10. EN KOCK I STEKFATET.

Det jag inte berättat tidigare var att mina uppgifter i lumpen var som bilförare och kock. På A-6 i Jönköping hade vi en kockskola där vi fick en grundläggande utbildning i konsten att laga näringsrik mat på ett s.k. fältmässigt sätt.

Vi hade fyra koktrossar med 6 man i varje. Varje koktross hade en kokbil med släp. på bilen fanns en ångpanna vilken var mycket effektiv. Den gav ånga för både uppvärmning/tillagning av mat samt alltid varm disk och tvättvatten.. Fienden kunde höra på långt håll var koket var, då ett ångrör fanns nerstucket i en mjölkkanna med ca 50 l vatten och detta gav ett ganska skarpt ljud ifrån sig. På lastbilsflaket fanns även en stekspis samt ett kökskåp med alla tillbehör som behövdes för att tillreda de råvarr vi hade. Vi hade dessutom en köttbox med rostfria lådor i vilket det råa köttet förvarades.

På höstkanten 65 så¨var vi så pass utbildade att vi fick laga mat under s.k. fältmässiga förhållanden. Vi åkte då ut oftast på Skillingaryds skjutfält där vi fick gruppera oss, som det hette. Under färd fick ingen matlagning ske, men ibland var tidsprogrammet försenat och gubbarna rejält hungriga, så vi påbörjade matlagningen under färd. Detta var inte helt ofarligt. Kocken Nilsson som mest var behjälplig med potatisskalning och brödskärning hade snart plåster på varenda finger. Det var nog tur att vi kockar fanns, för här fick sjukvårdarna äntligen göra nytta.

En eftermiddag så skulle det bli fläsk, potatis och löksås. Sena som vi var så fuskade vi igång eldningen i stekspisen för att under färd på skogsvägarna börja så smått. Engkvist var en mycket kort person, som f.ö. var konditor i vanliga fall. Han hade nu börjat steka fläsket och var utrustad med galonförkläde, kockmössa och även ärmskydd av galon med tanke på hur stekflottet brukade stänka. Det gick bra till s det blev ett väldigt gupp och bilen krängde till så man trodde nästan den skulle välta. Men det gjorde den som väl inte, däremot flög lille Engkvist upp i stekfatet till allmän munterhet. Som väl var så skyddade klädseln honom från att bli bränd, men roligt såg det ut.

Maten vi lagade smakade tydligen bra. Ja-, vi fick väldigt fina råvaror så förutsättningarna var ju dom bästa. Förutom Engkvist så hade vi en annan kille ( han som var kokchef på vårt kok ) vars namn jag inte kommer ihåg, som var utbildad kock och jobbade på restaurang. Dessa två borgade för att maten blev kanon. Dock var det inte alla som åt så mycket och det berodde på dom primitiva toalettförhållandena i fält. Till trossens uppgift var att gräva en latringrop. Mellan två träd spikades en ribba upp som man satt på och så fann den en som man höll sig i. Det var inte någon höjdare precis, särskilt inte när minusgraderna sved i ändan. Det fanns faktiskt grabbar som försökte hålla sig hela veckan i fält genom ett minimum av matintag, men dom mådde nog inte så bra.