2. ETT NYTT SMALFILMSSYSTEM.

1965 skulle innebära något av en revolution för smalfilmandet. Kodak kom fram med sin Super 8 film. Den stora nyheten var kasetten som möjliggjorde dagsljusladdning. Lika enkel att ladda som Instamatickamerorna. Tidigare hade man ju det s.k. dubbelåttasystemet. Laddningen fick göras i så svagt ljus som möjligt. Efter körda 7,5 meter så var det dags att vända filmen och köra nästa 7,5 meter. Filmen var i själva verket 16 mm bred och klövs sedan i två åttamillimeters bredder för att bli 15 meter vid ihopskarvningen på labbet. I ock med den nya Super 8:an kunde man således köra 15 meter i en längd och utan risk för ljusskador i början och slutet eller genom oavsiktlig( endast några bildrutor gick förlorade) öppning av kameran.

På systemkamerasidan så var nog den mest sensationella nyheten CANON PELLIX, en spegelreflexkamera utan spegel ( ett transparent sökarsystem liknande EOS RTS m fl). Mätningen var av typ filmplansmätning. En ny epok i fotografins historia har inletts , skrev en svensk expert då.

Men som sagt 1965 präglades mest av Super 8:a hysterien. Nu kom det även bandspelare för att så gott det nu gick, få ihop det hela med ljud. Det var optimistiska tongångar i branschen. Nu köpte Kodak upp Hasselbladsbutikerna för att ännu hårdare kunna marknadsföra sin produkter i Sverige. Detta var också det sista året med hästdragna varutransporter i Jönköping. Fem år tidigare hade den sista spårvagnen gjort sin sista resa genom staden. Dom sista ångloken hade även de fått stryka på foten, efter att fått tjäna den sista tiden av sitt "verksamma liv" som växlingslok mellan centralen och hamnstationen . Det var en tid i förändring, inte bara i fotobranschen. Det var en tid av framtidshopp. Att sjunga om studentens lyckliga dagar var inte bara en sång som sjöngs för att så skulle vara, det var en sång som andades sann framtidstro om att det uppväxande släktet verkligen hade något att se fram emot. Även den som inte hade någon fin examen att falla tillbaks på, kände att det gick att arbeta sig fram med idogt arbete. Att starta livet med två tomma händer för att så småningom nå högre befattningar var fortfarande helt realistiskt .Det fanns jobb för dom som ville ha ett jobb. Man var behövd även om lönen inte alltid var så bra. Det var en tillfredsställelsens tid trots allt, och en tillförsikt om att den ljusnande framtid var vår. Ni får förlåta en ton av att det var bättre förr, men faktiskt, det var ett mer mänskligt samhälle där man hade mer tid för varandra.