JANNE BERGMANS NOSTALGISIDA

Jan Bergman är född i Stockholm 1956. Efter studier i historia och journalistik, började han arbeta som TV-producent på Sveriges Television 1979. Sedan 1997 arbetar han i eget företag. Han har varit programledare för Filmkrönikan, Dej ska vi fira, m.fl. serier, och under 25 år producerat historiska dokumentärer i ett stort antal. Däribland en drygt sju timmar lång serie om Sverige och Andra Världskriget, och fem timmar om inledningen av det Kalla Kriget - 1946-50. Han är med sina över 450 TV-produktioner - vår mest produktive dokumentärfilmare. 1984 långfilmsdebuterade han med en film om svensk industrihistoria. Ett flertal dokumentära långfilmer som "Där Vägarna Möts" om Ulricehamnsbygden, "Petrolea" om oljehistoria, "De Fyra Elementen" om tvåtusen år järnhistoria, och kulturprogram - som t.ex. filmen om arkitekten Ferdinand Boberg, har han hunnit med. Han har också gjort konstfilm i samarbete med målaren Ernst Billgren. Ett flertal av hans produktioner är prisbelönade. Mest känd för TV-publiken, är han dock för serierna "Guldkorn" och "Stockholmspärlor", som haft tittarsiffror upp till 1,7 miljoner, och sålts i betydande mängd på video/DVD. 2002 belönades han med den Svenska Hembygdsrörelsens Stora Kulturpris.

Jan Bergman är en flitig skribent och kulturdebattör, och medverkar regelbundet i ett flertal tidskrifter. Han har varit svensk redaktör för den nordiska museitidskriften FOV, och har innehaft ett antal styrelseuppdrag, bl.a. som vice ordförande i Föreningen Fotomuseet, Sundsvall. Bergman är en välkänd fotohistoriker. Den självbiografiska fotoboken "Mina egna Stockholmspärlor - 1970-tal", publicerades av Norstedts 2005. Hösten 2008 kommer en ny bok med titeln "Stad i förvandling", människor och miljöer i Stockholm 1934-70". Jan Bergman arbetar idag också för Film och Biografmuseet i Säter, och driver Upplands fototekniska samlingar och museum.

Arkivbeständiga fotoutskrifter.

Sedan datorerna kom har vi brottats med problemet att det vi skriver ut - försvinner så fort. Särskilt fotoutskrifter har bleknat i förfärande snabb takt. Nu kommer bläck och papper som ändrar på det.

Världens näst största printertillverkare, det mer än hundraåriga klockföretaget Seiko- Epson, har de senaste åren intensifierat forskningen för hållbarhet i alla led. För några år sedan tog man fram ett nytt bläck, som godkändes av Sveriges provningsinstitut för arkivanvändning. Då garanterade man en hållbarhet på minst 70 år, vid användning av rätt printer, bläck och papper Det var en kombination av pigmentbaserade svarta och färgade bläck, i kombination med ett nytt åldersbeständigare papper och nya printrar. Sedan dess har tekniken utvecklats ytterligare Samlingsnamnet är "Durabrite" och "Ultrachrome", eller som den senaste generationen kallas - "K3". Seiko-Epson garanterar "minst 80 år hållbarhet", eftersom produkterna är förbättringar av den tidigare tekniken.

Utskrifterna uppvisar en mycket god blekningsbeständighet, och är dessutom helt vattenfasta. De ingående pigmenten har en välkänd beständighet, som vida överträffar hållbarheten i traditionellt fotopapper! Vilket betyder att dataprintade fotografier nu kan bevaras utan att blekas - väsentligt längre tid än traditionella fotografiska papperskopior i färg. Men riktigt utförda - svartvita och seléntonade, fotokopior håller fortfarande bäst!

5/3-2008.  Fråga till Janne B angående AIRES-FLEX från David Engblom i Kållekärr. Han vill veta lite historiska fakta om den.

Din kamera är en trevlig, och ganska bra japansk kopia av en tysk tvåögd spegelreflex från Rollei. Många mindre Japanska fototillverkare började med att kopiera Rolleicord och Rolleiflex för det populära 6x6 formatet på 120 film. Aires-flex hörde till de bättre. Din kamera är en Aires-flex modell IV, och den är tillverkad 1954 av Aires Camera Industries i Tokyo, Japan. Coral-optiken är helt okej - med tidens mått mätt, och fungerar jättebra med svartvit film. Färgbilder blir inte lika skarpa. Det såldes också en variant med en något bättre Nikkor-optik, men Coral-objektivet står sig bra. Kameran såldes också i USA under namnet "Tower reflex", och några sådana har också letat sig hit till Sverige. Aires tillverkade kameror mellan 1951 och 1962, inte bara tvåögda reflexer - utan också en serie trevliga småbildskameror av genomsiktsökartyp - Aires 35. Deras kameror har idag inget ekonomiskt värde, men de presterar ganska bra resultat, och scannrar Du in bilder i datorn från en Aires-flex - så blir bilderna bättre än en digitalkamera för 50.000 kr. Så - använd kameran! Tänk också på att "gymnastisera" slutaren regelbundet. Centralslutare mår inte bra av att ligga oanvända. Lycka till!
Jan Bergman